Hem

Om 

Support

Tips&Trix

Annonsera

Kontakt

  SÖK PRODUKT/RESERVDEL

  ERBJUDANDE

  NYHETER                                                LÄNKAR

 
 
 

 

 

         Stereo-ABC för HiFi-intresserade                                                                                                                                                    

Allmänt om ljud

Det som vi uppfattar som ljud består av svängningar som fortplantas genom luften. Svängningarna kan ske olika snabbt. Om de är långsamma hör vi låga toner — bas — om de är snabba hör vi höga toner — diskant.

 

Frekvensområde

 Ett visst instrument kan spela från en lägsta till en högsta ton. Instrumentet sägs ha ett visst tonomfång eller frekvensområde, och det är därvid grundtonerna som avses. Inom ca 20 - 5000 Hz ligger de flesta instruments grundtoner. Övertonerna sträcker sig däremot upp till ca 20 000 Hz, se fig. 2.

Örats frekvensområde

I genomsnitt kan det mänskliga hörselsinnet vid unga år uppfatta toner mellan 20 och 20 000 Hz. Med tilltagande ålder avtar förmågan att höra höga frekvenser. Vid 20 år hör man till ca 18 000 Hz och därefter avtar den övre gränsen med ca 2000 Hz per 10 år. En 50-åring hör enligt denna regel upp till 10 000 Hz, men det finns mycket stora individuella variationer. Bullerskador kan snabbt sätta ned förmågan att höra höga frekvenser.

Decibel

Ljud uppträder med olika styrka (amp-litud). Ljudstyrkan kan anges på olika sätt, bl a i enheten decibel (dB). dB-enheten infördes av Graham Bell, telefonens uppfinnare, och anpassades till örats sätt att reagera för olika ljudstyrke förändringar.

Det som örat i genomsnitt uppfattar som en fördubbling av ljudstyrkan (individuella skillnader finns) kallade Bell för 10 dB. Enligt detta måttsystem blir 20 dB en fyrdubbling av ljudstyrkan, 30 dB en åttadubbling, 40 dB en 16-dubbling etc. Om ljudstyrkan minskar till hälften betecknar man detta med —10 dB etc.

Hörseltröskel

Örat kan höra mycket svaga ljud. Det som "genomsnittsörat" nätt och jämnt kan uppfatta sägs ha ljudstyrkan 0 dB. Detta motsvarar ungefär svagt lövprassel.

Smärtgräns

Ökar man ljudstyrkan tillräcklig mycket blir hörselsinnet överansträngt. Som en varningssignal känner man då smärta i örat. Denna ljudstyrka — smärtgränsen - ligger på ca 130 dB och det är 10 000 000 000 000 (10 biljoner) gånger starkare än hörtröskeln.

 Känsligheten för ljudstyrkeändringar

Den minsta ljudstyrkeändring som genomsnittsörat kan uppfatta är 1 dB. Det gäller dock endast för vissa ljud (brus). Vid vanlig lyssning på tal och musik kan man nätt och jämnt uppfatta 3 dB.

 

Ljudnivån i dBA för några olika slag av ljudkällor

                                        Jetmotor ..........................(25 m) 140 dB

                                        Nithammare................................ 130 dB =SMÄRTGRÄNS

                                        Propellerplan................... (50 m) 120 dB

                                        Bergborr maskin......................... 110 dB

                                        Plåtverkstad................................ 100 dB

                                        Tung lastbil................................... .90 dB

                                        Starkt trafikerad gata..................... 80 dB

                                        Personbil..................... ..................70 dB

                                        Vanligt samtal .......................(1 m) 60 dB

                                        Lågmält samtal ......................(1 m) 50 dB

                                        Dämpad radiomusik........................ 40 dB

                                        Viskning (1 m)................................ 30 dB

                                        Tyst stadsvåning............... ...............20 dB

                                        Prassel från löv.................................10 dB

                                        HÖRTRÖSKEL............................... 0 dB

 

Svaj

Ljudåtergivning via skiv- och bandspelare är alltid behäftad med vissa tonhöjdsvariationer som kallas svaj (eller svajning). Orsaken är att de mekaniska detaljerna som driver skivan och bandet inte kan fungera med absolut precision. Svaj hörs värst på långsam musik, t ex piano.

Vägda värden

Data för en ljudanläggning mäts med hjälp av ett antal mätinstrument, som ger en tekniskt riktig bild av prestanda. Örat reagerar dock i vissa fall på ett annat sätt. Man modifierar därför mätresultaten så att de överensstämmer med örats uppfattning av data. Detta kallas vägning och de korrigerade värdena kallas vägda värden.

Mono

Även mycket sammansatta ljud kan med gott resultat överföras via en enda högtalare. Ljudet kommer då från en punkt via en överföringskanal, och man kallar detta för monoåtergivning.

Stereo

Överför man ljudet på tvä kanaler, alltså genom två mikrofoner, två förstärkare, två högtalare etc, får man en mer naturtrogen återgivning av det ursprungliga ljudet. Man kallar detta för stereoåtergivning

Frekvenskurva

Vid en ljudöverföring måste alla frekvenser återges med rätt inbördes styrka. Egenskaperna i detta avseende beskrivs med hjälp av en frekvenskurva enligt fig. 2. Frekvensområdet brukar räknas mellan de punkter där kurvan har fallit 3 dB (-3 dB i fig. 2).

Fig. 2. En frekvenskurva kan t. ex. visa sambandet mellan ljud styrkan och frekvensen.

 

Dynamik

Tal och musik varierar hela tiden både i frekvens och styrka. Skillnaden mellan de kraftigaste och svagaste partierna i ett musikstycke kallas dynamik. En symfoniorkester kan i konsertsalen kanske uppnå 70 dB dynamik. Vanligt tal har dynamiken ca 20 dB. "Örats dynamik" kan enligt ovan sägas vara 130 dB. Vid skiv-och bandinspelning samt vid radioutsändning måste dynamiken begränsas. Ett vanligt värde är 20-40 dB beroende på typ av musik.

Distorsion

På sin väg från studion till lyssnings-rummet passerar ljudet genom en hel mängd elektronisk utrustning. Det kan vara in- och avspelningsapparater, överföring på ledningar och radio etc. Överallt sker en viss — om än liten — påverkan av ljudet. Originalljudet blir förvrängt — distorderat — och om förvrängningen blir för stor låter det illa, det blir tröttsamt att lyssna m fl reaktioner.

 

Olika slag av distorsion

Distorsion betyder egentligen förvrängning, men har fått innebörden "illalåtande". Det finns ett stort antal orsaker till att distorsion uppträder. Det finns dock endast ett fåtal typer av distorsion:

Om ett instruments klangfärg ändras genom att överföringskedjans frekvenskurva inte är rak får man en s k linjär distorsion. En sådan åstadkoms för övrigt varje gång man ställer tonkontrollerna i annat än neutralläge, och denna distorsionsform låter inte illa.

Om en ton förändras på grund av icke önskade övertoner talar man om harmonisk distorsion, förkortat THD (total harmonisk distorsion). Örat är inte så känsligt för måttlig THD.

Två eller flera samtidiga toner kan ge upphov till s k kombinationstoner. Man kallar detta för inter modulation (IM) och detta är en mycket störande form av distorsion.

Harmonisk distorsion

Harmonisk distorsion - förvrängning som uppstår genom att ej önskvärda övertoner adderas till den ursprungliga tonen. Se DISTORSION (icke linjär).

Intermodulation

Intermodulation är en form av distorsion som kännetecknas av att två eller flera toner, i t.ex. en förstärkare eller högtalare, kombineras med varandra och bildar nya toner, vars frekvens är summan och skillnaden av de ursprungliga.

Klirrfaktor

Klirrfaktor=harmonisk distorsion.

Brum och brus

Vid ljudöverföring uppstår andra typer av icke önskade signaler vid sidan av distorsion. Brum är en störning med låg frekvens. Brus sträcker sig över hela det hörbara frekvensområdet och låter ungefär som ett vattenfall.

Maskering

Det önskade ljudet kan överrösta — maskera - brum, brus och eventuella andra störningar, under förutsättning att ljudet är tillräckligt starkt. Vad som är tillräckligt beror av det önskade ljudets karaktär. Klassisk musik kan kräva att störningarna ligger ca 60 dB under musikens starkaste partier. Popmusik däremot kanske endast kräver 30 dB. (Musiken låter då 64 ggr resp. 8 ggr starkare än störningarna.)

Signal/brusförhållande

 Förhållandet mellan det önskade ljudet och summan av brum, brus och ev. övriga störningar kallas signal/brusförhållande och förkortas S/N (efter engelskans signal/ noise). Man kan också använda termen störavstånd, och måttenheten är i samtliga fall dB.

 

DIN

Din - betyder Deutsche Industrie Norm och är bl.a. ett även i Sverige vedertaget begrepp för de krav på prestanda som ska ställas på olika Hi-Fi-enheter som skivspelare, bandspelare, mikrofoner, förstärkare, högtalare m.m. DIN-normerna specificerar minimi-prestanda.

Hi-fi

Hi-Fi - är den engelska förkortningen för High Fidelity och betyder höggradig naturtrohet. Hi-Fi är ett kvalitetsbegrepp.

Förstärkare

Det finns tre typer av förstärkare. Förförstärkare innehåller programomkopplare, volym- och tonkontroller m. m. Effektförstärkare innehåller huvudsakligen de anordningar som levererar effekt till högtalarna. Effektförstärkare måste användas tillsammans med förförstärkare. Kompletta  eller integrerade  förstärkare  har i samma hölje både förförstärkare och effektförstärkare.

Ingångar

En förstärkare kan kopplas till ett antal programkällor, dvs skivspelare, bandspelareoch radio (om inte denna redan är inbyggd), samt till eventuellt ytterligare apparat, t ex TV eller filmprojektor. I vissa förstärkare finns dubbla programingångar, så att två skivspelare, två bandspelare etc kan anslutas.

Utgångar

 En förstärkare skall i första hand kopplas till högtalare, och vanligtvis finns minst två par utgångar. Med omkopplare kan man välja endera eller båda paren och det är också vanligt att man kan koppla bort högtalarna t ex vid lyssning med hörtelefoner.

Från förstärkaren går också signaler för inspelning av program från de olika programkällorna. Finns det två bandspelaruttag brukar det gå att kopiera band från en spelare till den andra.

Kontakter:Klicka här

Volymkontroll

Med volymkontrollen ställs ut-effekten och därmed ljudstyrkan in. Volymen är ofta försedd med en "fysiologisk" tonkontroll, som förbättrar balansen mellan bas, diskant och mellanregister när man spelar med låg volym. Denna funktion kallas "loudness" eller "contur" och bör vara urkopplingsbar.

Balanskontroll

Denna kontroll ändrar styrkeförhållandet mellan kanalerna, varvid ljudbilden flyttar sig i sidled mellan högtalarna. I studiosammanhang kallas detta "panorering". Balanskontrollen skall ställas in så att ett monoprogram verkar komma från en punkt mitt emellan högtalarna.

Fokuserande balanskontroll

Fokuserande balanskontroll - denna balanskontroll fungerar på så sätt att om man ökar ljudet i den ena högtalaren, minskas ljudet i den andra. Finessen med denna konstruktion är att oavsett hur balansratten vrides, ändras inte den totala uteffekten. (Summan av uteffekten från vänster och höger kanal.

Fysiologisk volymkontroll

Fysiologisk volymkontroll - arbetar på ett sådant sätt att basen och diskanten förstärks mera än mellanregistret när man lyssnar med svag volym. Om förstärkaren har en fysiologisk volymkontroll bibehålies tonbalansen för lyssnaren vid varierande volym.

Tonkontroll

Normalt finns en bas- och en dis-kantkontroll för anpassning av programmaterialet och/eller rummets akustiska egenskaper till den personliga smaken. Det finns ibland också en kontroll för mellanregistret som kallas "pre-sens-kontroll". Orsaken är att röster, sång etc verkar vara "närmare" när mellanregistret höjs och "längre bort" när det sänks. Även mer avancerade konstruktioner med 5—10 kontroller på olika frekvenser förekommer.

Bandbredd

Bandbredd - frekvensområdet mellan övre och undre gränsfrekvensen där nivån har sjunkit 3 dB.

Frekvenskaraktäristik

Frekvenskaraktäristik - en apparats egenskaper med avseende på nivån inom ett frekvensområde.

Frekvensområde

Frekvensområde - är området mellan övre och undre gränsfrekvensen. Anges i Hertz (Hz). Se detta ord.

Undre gränsfrekvens

Undre gränsfrekvens - den lägsta frekvens där frekvenskurvan för ett ljudöverföringssystem fallit under normvärdet.

Hz

Hertz - förkortas Hz och är lika med antalet svängningar/sek. Ex.: Ettstrukna a har 440 svängningar/sek. =440 Hz.

Filter

Det finns ett antal s k filterfunktioner som påverkar frekvenskurvan. Vanligast är "nål-raspfilter" som dämpar diskanten och "rumble-filtren" som minskar den lägsta basen.

Ett subsoniskt filter beskär frekvenser under hörbarhetsgränsen 20 Hz. Det används för att minska signaler från skeva skivor, som annars kan förorsaka stora konutslag hos bashögtalarna.

Dämpfaktor

Dämpfaktorn - är förhållandet mellan den till en förstärkare anslutna högtalarens impedans och förstärkarens inre motstånd. Ett högre värde på dämpfaktorn är bättre än ett lågt.

Dynamik

Dynamik - med dynamik menas förhållandet mellan den största och minsta nyttig uteffekt som apparaten kan återge. Dynamik anges i dB.

Överhörning

Överhörning - Med överhörning menas att informationerna från den ena kanalen påverkar den andra kanalen. Med överhörnings-dämpning menas den separation som åstadkommits mellan kanalerna. Överhörningsdämpning anges i dB.

Överstyrning

Överstyrning - säges inträffa när utstyrningen blir så stor att den tillåtna distorsionen överskrides.

Övertoner

Övertoner - svängningar med frekvenser som är multiplar av grundtonens frekvens. I vårt språkbruk är grundtonen=första övertonen. Andra övertonen har alltså dubbla grundtonens frekvens.

Övre gränsfrekvens

Övre gränsfrekvens - den högsta frekvens där frekvenskurvan för ett ljudöverföringssystem fallit under normvärdet.

Uteffekt

En förstärkares "styrka" anges i watt eller dBp. Sambandet framgår av fig. 3

 

Fig. 3. Sambandet mellan effekt uttryckt i watt och i dBp (effektivnivå i dB över en picowatt).

 

Förförstärkare

Förförstärkare (eng. pre-amplifier) - förstärkare med uppgift att åstadkomma rätt frekvenskaraktäristik samt sådan spänningsförstärkning att effektförstärkaren blir riktigt anpassad (blir fullt utstyrd). Förförstärkaren kan vara inbyggd i t.ex. en skivspelare, utförd som en separat enhet, eller också sammanbyggd med effektförstärkaren.

Effektsteg

Det finns många olika konstruktioner av effektsteg, och de har alla sina speciella namn. Det finns också s k likströmskopplade förstärkare, som från in- till utgång har full förstärkning ända ner till frekvensen noll. Sådana förstärkare ger mycket bra basåtergivning men tyvärr också kraftiga signaler från skeva skivor — därför är de alltid försedda med subsoniskt filter.

Tuners

Med radioenhet — på engelska tuner — menas en mottagare som saknar effektsteg och som alltså inte kan driva högtalare, utan måste anslutas till en förstärkare.

FM

 Förkortning av frekvensmodulering, vilket anger den princip som används vid radioöverföringen. FM ger HiFi-kvalitet och möjlighet att överföra stereo.

AM

Förkortning av amplitudmodulation, vilket anger principen för radioöverföringen. AM används på lång-, mellan- och kortvåg och ger inte HiFi-kvalitet.

UKV

Förkortning av ultrakortvåg vilket betecknar det våglängdsområde på vilket bl a FM-sändningar äger rum. Man ser också förkortningen VHF (very high frequency). UKV-FM-bandet omfattar i Sverige 87,5 - 100 MHz (ca 3 m våglängd). I andra länder sträcker sig bandet till 104 eller 108 MHz. De flesta mottagare går därför upp till endera av dessa frekvenser.

Stationsinställning

En anordning för inställning av önskad sändare. Det finns alltid en ratt för stationsinställning, men dessutom kan det finnas tangenter som väljer mellan ett antal förinställda frekvenser, och då ställer man in ett program per tangent - snabbinställning eller snabbval.

Inställningsindikator

För att underlätta inställning finns en indikator (ofta ett visarinstrument) som visar den mottagna stationens styrka. Man ställer in stationen så att indikatorn gör ett så stort utslag som möjligt. Ofta finns ytterligare en indikator som noggrannare visar när stationen är rätt inställt. Denna indikator skall visa noll, varför nolläget är placerat på mitten av skalan.

AFC

AFC - betyder automatisk frekvenskontroll men kallas också för automatisk fininställning. Den underlättar inställningen av FM-stationen och håller därefter inställningen vid stationens frekvens. Vill man lyssna på en svag FM-station, som ligger nära en stark, kan det ibland vara nödvändigt att koppla bort AFC:n.

Stereoindikator

Består ofta av en lampa som lyser när mottagaren är inställd på en sändare som ingår i stereonätet. Det är dock ingen indikering av att programmet sänds i stereo.

Monoomkopplare En omkopplare med vilken man kan välja monomottagning även på stereosändningar. På långt håll från sändaren, eller med dålig antenn, kanske man hellre lyssnar på en brusfri monoåtergivning än på stereo med brus.

Känslighet

Mottagarens förmåga att ta emot svaga radiosignaler. Känsligheten uttrycks i uV (mikrovolt) eller dBf Ju lägre siffra

desto högre känslighet. Känsligheten vid stereomottagning är ca 10 ggr (20 dB) sämre än vid monomottagning, dvs ca 20 dB högre antennsignal krävs för att signal/brus-förhållandet skall bli detsamma.

Multipathindikator

Anordning för indikering av flervägsdistorsion . Olika metoder: uttag för speciellt mätinstrument (används vid antenninstallationen), inställningsindikator som kopplas så att enbart distorsionen mäts (utslaget skall helst vara noll). Omkoppling av mottagaren så att endast distorsionen hörs (ljudet skall vara så svagt som möjligt).

Muting

 = brusspärr. En blockeringsanordning som tar bort det brus som vid inställning hörs mellan stationerna.

Pilottonsfilter

MPX-filter. En anordning i mottagaren som eliminerar den s k pilottonen (nödvändigt vid stereoöverföring) och därmed minskar störningsrisken vid inspelning av radiostereo.

Faslåst stereodekoder

En dekoder krävs i mottagaren för att stereosändningar skall kunna tas emot. Konstruktionen hos dekodern varierar. Den för närvarande bästa principen arbetar med s k faslåsning, som ger låg distorsion, hög kanalseparation och liten störningskänslighet

 

Skivspelare

Hastighet

Alla skivspelare är utförda för 33 och 45 varv/min. Det finns ibland också hastigheten 78 v/m (för gamla s k stenkakor) och 16 v/m (för t ex specialskivor för synskadade).

Hastighetsinställning

Vissa skivspelare har fast inställda hastigheter som inte kan ändras, andra har inställningsmöjligheter (olika principer finns). I så fall fordras någon anordning som visar när rätt hastighet är inställd. Ett sådant är ett »stroboskop», som kan utgöras av ett antal prickar på skivtallrikens periferi som belysas med en lampa. När hastigheten är rätt inställd verkar dessa prickar stå stilla, annars rör de sig åt ettdera hållet. Det finns också lösa stroboskop som man kan lägga på skivans etikett.

Antiskating

Antiskating eller sidkraftskompensering - Pick-upnålens arbete och friktion mot skivan resulterar i två krafter. Den ena har riktningen från nålspetsen genom tonarmslagringens centrum och den andra är tangentiell med det spelade spåret.Samverkan av dessa två krafter strävar att dra nålspetsen mot skivans centrum. Nåltrycket mot den inre spårväggen blir större än mot den yttre, vilket kan medföra distorsion. Denna olägenhet kan motverkas genom att tonarmen påverkas av en kompenserande fjäderkraft. Antiskating-kompenseringen görs ofta justerbar för olika nåltryck.

Compliance

Compliance - anger pick-upnålens medgörlighet att förflytta sig då den utsätts för en kraft lika med 1 dyn. Ju högre värde för compliance, desto bättre följsamhet erhålles vid ett givet nåltryck. Compliance anges i cm/dyn.

Dyn

Dyn - är den kraft som ger massan 1 gram en acceleration av 1 cm/sek.2

Dynamisk pickup

Dynamiskpick-up - den dynamiska pick-upen har en permanent magnet och en rörlig spole. Avspelningsnålen styr spolens rörelser och i lindningarna induceras då en elektrisk spänning. Den magneto-dynamiska pick-upen däremot är så konstruerad att permanent-magneten är rörlig och utförd som en tunn stav, medan spolen är fast monterad. Gemensamt för dessa pick-uper är att de avger en relativt låg utspänning, endast några få millivolt.

Svaj

Svaj i skivspelare beror av bristande mekanisk precision. Man har dock kommit så långt i finmekanisk produktionsteknik att svajet inte längre är något större problem i skivspelare, det ligger ofta långt under hörbara värden.

Rumble

Ojämn gång i motor och lager kan ge lågfrekventa vibrationer som hörs som ett "mullrande" ljud. Rumble kan komma via skivtallriken eller tonarmen men det kan också finnas på själva grammofonskivan.

Vibrationskänslighet

Yttre vibrationer (skak-ningar när man går på golvet) ljudet från närbelägna högtalare etc kan påverka pickupen och få den att hoppa över spåren på skivan och/eller ge återkopplingstjut. Alla skivspelare har därför fjädrande upphängning i ett eller flera steg. Effektiviteten är olika hos olika konstruktioner.

Motortyp

Det finns flera funktionsprinciper för motorer. Asynkronmotorer har tidigare varit vanliga. De har nästan konstant hastighet. S k synkronmotorer har exakt konstant varvtal. Numera används dock mest likströmsmotorer tillsammans med elektroniska reglersystem (servostyrning) som håller varvtalet konstant. Med likströmsmotorer kan man förhållandevis enkelt få låga svajvärden och dessutom finjustering av varvtalet. Man kan med kristallstyrning hålla varvtalet exakt rätt.

Pickupen

Pickupen omvandlar de mekaniska svängningarna i skivspåret till elektriska signaler som förstärks och driver högtalarna. Pickupen är ett finmekaniskt precisionsarbete av hög klass, som måste behandlas med försiktighet för att inte skadas.

 

Fjädringsmjukhet

För att kunna spåra bra måste nålen vara följsam, vilket innebär att nålen är mjukt upphängd. Egenskapen i detta avseende kallas fjädringsmjukhet och mäts i enheten mN/ um, vilket anger hur många um (1/1000 mm) som nålen fjädrar undan när spetsen utsätts för 1 mN (0,1 »gram») kraft. För HiFi-pickuper krävs en fjädringsmjukhet på minst 15.

Resonanser

 Det rörliga systemet tonarm, pickupskal, pickup och nål ger resonanser. En resonansfrekvens som hamnar i det hörbara området kan påverka ljudkvaliteten. Byte av någon detalj, t ex pickupskalet kan hörbart påverka ljudkvaliteten, även om alla detaljer i sig själva har hög klass.

Utspänning

Pickupen lämnar vid avspelning av en skiva en viss spänning till den efterföljande förstärkaren. Det är viktigt att förstärkaren klarar av den högsta spänning som pickupen kan avge (vid avspelning av mycket kraftigt inspelade skivor).

Utstyrning

Utstyrning - med utstyrning menas tillförande av information. (Ex. Vid grammofonåtergivning ger informationerna i skivans spår utstyrning till pick-upen, vars elektriska informationer ger utstyrning till förstärkaren. Förstärkaren i sin tur ger utstyrning till högtalaren.

Utstyrningsområde

Utstyrningsområde - är det område inom vilket utstyrning måste göras för att få det högsta resp. lägsta värdet för avgiven nyttig effekt. Se även Dynamik.

Impedans

Pickupen skall belastas med en viss impedans för att uppfylla utlovade data. Ett vanligt värde på impedansen är 47 kohm.

Pickupnål

Den nål som går ner i skivans spår är tillverkad av diamant. Nålen är permanent fastsatt på en mycket liten och lätt s k nålarm. Även om diamant är ett mycket hårt material är livslängden inte obegränsad. 500 timmars livslängd brukar anges under förutsättning att nålen inte skadas genom ovarsam behandling eller slits onormalt fort genom dåligt skötta skivor.

Nålform

Det finns tre vanliga nålformer, den runda (eller sfäriska) i billigare pickuper, elliptisk nål som ger mindre distorsion men som är dyrare i tillverkning och specialslipade nålar ursprungligen avsedda för s k fyrkanalskivor.

Nålbyte

Nål med nålarm och ytterligare några detaljer brukar lätt kunna tas bort från pickupen som en enhet och bytas mot en ny.

Nålanliggning

 = nålkraft. Varje pickup har ett högsta tillåtet värde på nålanliggningskraften (nåltrycket). Det är lämpligt att använda detta värde vid spelning.

Spårning

Pickupens förmåga att följa skivans spår utan att "släppa kontakten" i någon punkt kallas spårning. Spårningsförmågan har avgörande betydelse för skivslitaget. Ökning av nåltrycket förbättrar (till en viss gräns) spårningen. Detta är orsaken till att man rekommenderar högsta tillåtna nålkraft.

 

Skivslitage

Dålig spårning p g a för låg nålkraft sliter skivorna mest. För hög nålkraft sliter också men med en HiFi-pickup kan man inte komma upp i farligt höga värden.

Tonarmen

Tonarmens funktion är att fixera pickupen och att föra den på rätt sätt över skivan. Pickupens läge (överhäng) och vinklar i förhållande till skivan bestämmer till stor del om pickupens data kan uppfyllas. Tonarmen måste ha låg massa, vara styv och lättrörlig.

Tonarmens Längd

Längden hos tonarmen har betydelse för dels det s k vinkelfel som pickupens nålarm bildar med skivspåren på olika delar av skivan. Ju längre tonarm desto mindre vinkelfel. Nästan alla HiFi-skivspelare har ca 21 cm längd på tonarmarna.

Tonarmslyft

En lyftanordning för tonarm och pickup är nödvändig. Nersänkningen av pickupen på skivan bör vara dämpad så att pickupnålen gör försiktig kontakt med skivan. Det är få personer som är så stadiga på handen att de kan lyfta och lägga ner dagens lättviktspickuper utan att repa skivan.

Nålkraftsinställning

Den kraft med vilken pickupnålen trycker mot skivspåren (nålanliggnings-kraften eller nåltrycket) måste vara inställbar. Olika konstruktioner finns, men de har alla två funktioner: balansering av tonarmen så att pick-uper med olika tyngd kan användas och inställning av nålanliggningen på rätt värde. En skala för nåltrycket måste finnas. Enheten för nålkraften är numer millinewton (mN) = 0,1 "gram". Ett vanligt värde för HiFi-pickuper är 20—30 mN (2-3 "gram").

Form

Tonarmen är vinklad eller S-formad. Orsaken är dels att vinkelfelet skall minimeras, dels att den s k statiska balansen skall bli korrekt. Det innebär att oavsett hur spelaren lutar skall tonarmen inte röra sig i sidled. Det finns tonarmar med en separat statisk balansering i form av en vikt som sitter på en stång vinkelrätt mot tonarmen.

Riaa

Riaa - är en förkortning av Record Industry Association of America. Riaa-karakteristik kallas den inspelningskarakteristik som används vid inspelningar av grammofonskivor.

Bandspelare

Bandspelare finns av två typer: spolbandspelare(Rullbanspelare) där tonbandet är upplindat på lösa spolar, och kassettbandspelare där tonbandet med sina två spolar ligger inneslutet i en kassett av plast. Spol-bandspelaren är ofta tekniskt avancerad och gerden bästa ljudkvaliteten, men bör användas endast av tekniskt intresserade och insatta personer för att apparatens möjligheter skall kunna utnyttjas. Kassettbandspelaren är den enkla apparaten för alla, vilken dock för hembruk ger fullt tillräcklig kvalitet i alla avseenden.

Manövrering

För manövrering av bandet (in-och avspelning, spolning fram och back etc) fordras ett antal kontroller. Dessa kan vara mekaniska eller elektriska. I det senare fallet kan fjärrkontroll lätt anordnas.

Räkneverk

En 3- eller 4-siffrig indikator visar var man är på bandet. Räkneverket visar i vissa fall speltiden i minuter, men det är mindre vanligt.

Automatiska funktioner

 Återspolning till noll på räkneverket (återspolningsminne, memory counter, memory rewind etc). När vid återspolning noll uppnås på räkneverket stoppas bandet.

Automatiskt stopp + återspolning. När bandet är slut, spolas det tillbaka till början och stannar.

Återspolning 4- avspelning. När bandet har spolats tillbaka till början påbörjas avspelningen automatiskt.

Ovanstående funktioner kan kombineras så att t ex kontinuerlig avspelning av en bandsida (eller delar av en sida) erhålls.

Utstyrningsinstrument

Som regel finns två visarinstrument för mätning av bandets inspelningsstyrka (utstyrning). Man vill spela in bandet så kraftigt som möjligt så att inte bruset från bandet blir störande, men man får inte spela in för kraftigt för då uppstår distorsion. Två typer av instrument finns, dels VU (voltage unit) som känner programmets medelvärde, dels toppvärdesvisande som känner av de starkaste partierna i programmet. Det senare ger större säkerhet mot överstyrning av bandet. Båda typer av mätare skall slå upp till 0 dB (eller 100 %) för de starkaste avsnitten i programmet. I stället för instrument kan rader av små lampor (lysdioder, LED) användas.

Automatisk utstyrning

 Utstyrning för hand med hjälp av instrumenten kräver en ständig uppmärksamhet. Utstyrningen kan emellertid skötas helt automatiskt med elektroniska kretsar. Automatisk utstyrning tenderar dock att utjämna dynamiken. Om man vill spela in seriös musik med stor dynamik bör man ställa in utstyrningen manuellt.

Brusreducering

För att HiFi-kvalitet skall uppnås med kassettband, fordras brusreducering i bandspelaren. Olika konstruktioner finns: DNL (dynamic nose limiter) som reducerar bruset enbart vid avspelning och Dolby, ANRS, dBx etc som förstärker svaga delar av programmet vid inspelning och försvagar samma partier lika mycket vid avspelning, varvid även bruset försvagas. I programmets kraftigare avsnitt har brusreduce-ringssystemet ingen inverkan, men där maskeras bruset av själva programmet och hörs av den anledningen inte.

Förmagnetisering

För att kvalitetsinspelningar på tonband överhuvud taget skall kunna utföras måste man - tillsammans med programsignalen — spela in en ohörbar hög ton (ca 100 kHz). Denna extra signal kallas förmagnetisering eller bias. Biåsens storlek påverkar flera av bandets egenskaper, och bandspelaren har därför en omkopplare för olika bandtyper. Den kan ha två eller tre lägen för järnoxid- och kromband respektive järnoxid-ferrikrom- och kromband. I vissa bandspelare finns det dessutom en kontinuerligt justerbar förmagnetisering. Hur bias- och dolby-inställningama kontrolleras beskrivs i en separat artikel.

Frekvenskorrektion

För att en rak frekvenskurva skall uppnås, måste frekvenskurvan korrigeras både vid in- och avspelning. Olika bandtyper behöver olika korrektion. Bandspelarna har därför en korrektionsomkopplare — ofta kallad equalizer (eq) — i två eller tre lägen. Bias- och eq-om-kopplaren kan vara kombinerad, varvid apparaten får en enda bandtypsomkopplare.

Flutter

F/utter - relativt snabba frekvensvariationer över 10 Hz. - Se svaj.

Svaj

Bandets låga hastighet gör det mekaniskt svårt att få goda svaj värden. Till det bidrar att kassetten innehåller viktiga delar av bandtransporten. Kvalitetsskillnader i kassettens mekaniska utförande påverkar därför svajet. Svajets karaktär har betydelse för hur störande det är. Snabbt svaj ger t ex ett "orent" ljud. Stor skillnad mellan svajets ovägda och vägda värden kan tyda på en sådan svajkaraktär.

Tonhuvud

In- och avspelningen på bandet sker via ett eller två tonhuvuden. Flera material kan användas: permalloy, senalloy eller ferrit. De olika materialen har olika magnetiska och mekaniska egenskaper och har både för- och nackdelar.

Duoplay

Duoplay - möjligheten att göra en inspelning på det ena spåret samtidigt som man kan avlyssna det andra.

 

Dolbynivå

För att brusreduceringssystsem av Dolbytyp skall fungera korrekt måste in- och avspelningsnivåerna vara lika. Denna s k dolbynivå bestäms av bandspelarens inställning (ofta inre inställningar) och av tonbandets egenskaper (känsligheten). Vissa bandspelare har från frontpanelen åtkomliga justeringsorgan för dolby-nivån.

 

Högtalare

I högtalaren omvandlas signalen från förstärkaren till ljud. Det hörbara tonområdet spänner över ett stort frekvensområde. I våglängd räknat från ca 20 m till ca 2 cm. Hur man än konstruerar högtalaren (för hembruk) blir den liten i förhållande till våglängden i basen och därmed blir verkningsgraden dålig. Den blir å andra sidan stor i diskanten och då får högtalaren ofrånkomligt en riktverkan på diskantljudet.

Högtalarelement

 De systemen som omvandlar signalen från förstärkaren till hörbart ljud kallas högtalarelement. I HiFi-sammanhang använder man flera element som täcker var sitt frekvensområde. Elementen består av en kraftig magnet i vilket en spole rör sig. Spolens rörelse överförs till en s k kon som måste vara så stor (i förhållande till ljudets våglängd) att ljudet kan överföras till luften.

Baffel

Baffel - är en skiva (ljudskärm) på vilken högtalaren monteras för att förhindra akustisk kortslutning. Högtalarens membran ger upphov till ljudvågor som dels går framåt dels bakåt. För att förhindra att dessa ljudvågor påverkar varandra (akustisk kortslutning) används en ljudskärm, en s.k. BAFFEL.

Bashögtalare

Högtalarelement som täcker de låga frekvenserna.

Mellanregisterhögtalare

Högtalarelement som täcker mellanregistret, där den viktigaste informationen hos tal och musik ligger.

Diskanthögtalare

Högtalarelement som täcker de höga frekvenserna. Könen är ofta utförd som en kupol för att sprida ljudet (dometweeter).

Lådprinciper

 Elementen monteras i ett varierande antal i en låda, vars funktion är att åstadkomma en önskad basåtergivning. De två vanligaste lådtyperna är:

Sluten låda, där volymen och baselementets egenskaper bestämmer hur långt ner i frekvens högtalaren fungerar.

Basreflexlåda har en öppning vars storlek och form är avpassad så att önskade basegenskaper uppnås med det använda högtalarelementet.

Impedans

Högtalaren belastar förstärkaren med en viss impedans. HiFi-högtalare har vanligen 4 eller 8 ohms impedans. Impedansen varierar avsevärt med frekvensen, men får inte inom någon del av tonområdet vara lägre än 80 % av 4 resp. 8 ohm.

Delningsfilter

Delningsfilter (eng. cross-over network) - En kombination av spolar och kondensatorer för att vid en bestämd frekvens, delningsfrekvensen, dela ett frekvensområde. Exempelvis kan man dela frekvensområdet 20-20.000 Hz i ett basregister, ett mellanregister och ett diskantregister.

 

Verkningsgraden

för en högtalare är förhållandet mellan det av högtalaren levererade hörbara ljudets effekt (akustiska uteffekten) och den inmatade elektriska effekten. Verkningsgraden för högtalare är mycket låg, 0,1 — 0,5 % är vanliga värden.

Google
 
Web www.hifigoteborg.se

 

 

 

Copyright ® 2006 HiFiGoteborg.se
    All Rights Reserved

 
        Hem        Om           Support        Tips&Trix         Länkar       Kontakt         Hjälp         FAQ             
    Pris                 Arkiv
LOUDANDPROUD
HiFiGoteborg.se